Det var en gång en äldre kvinna som steg innanför dörren på trafikskolan. Hon frågade om man kunde ta körlektioner trots att hon redan hade körkort? ;)) Och man blir så glad att det finns människor där ute som inser sina begränsningar- och vill göra någonting åt dem! ;))

Den äldre kvinnan var i 70 års åldern och nybliven änka.. Hon hade haft körkort i över 50 år men ända sedan hon träffat sin livskamrat hade hon inte kört en meter. I december 2009 avled mannen och kvar stod deras gemensamma hem, sommarhus, fiskestuga och.. bil!

När kvinnan fattat mod till sig kommer hon in på trafikskolan och ställer denna blygsamma fråga. Klart man kan ta körlektioner även om man redan har körkort! Hur många borde inte göra det!?

SÅ- jag knallar hem till henne och sitter in i hennes fantastiska automatväxlade Volvo 940 från 90-talet! Stor som en container men som kommer hålla i generationer!

De första lektionerna kör jag henne till en lugn och säker plats där hon har råd att göra fel. Jag visar henne hur hon skall hålla reda på de två pedalerna! ;)) Hon får även prova att backa (fast det är lite knivigare..)

Vi träffas ett par gånger innan vi ger oss på hennes egna intressen. Hon måste ju kunna ta sig till affären, till sommarstugan, till fiskestugan. Men framförallt måste hon kunna ta sig ur sin knepiga parkering som hon fått hyra av hyresvärden. Så en tre fyra lektioner går åt till bara det.

Hon har lite svårt att förstå hjulens väg när man vrider på ratten då man ska fram- repektive bak. Så en dag kommer hon till skolan och kör min första bil- en gammal trampebil från 70-talet. (alltså hon sitter inte i den utan står bredvis och ser hjulets väg) "Vad fiffigt! Nu vet jag precis! Vilken pedagogik!" utbrister hon!

Nästa gång är det på det igen och hon klarar det riktigt bra. "Och här är det huvudled.. Och nu är det högerregeln.. Här får man vara försiktig.." mumlar hon för sig själv och jag kan inte låta bli att bli imponerad av denna kvinna. 70 år och har huvudet riktigt på skaft.

Vi träffas ett tiotal gånger. Sen upphör hennes samtal om nya lektioner. Jag ringer ett par gånger men inget svar. Man skulle kunna tro att något har hänt. Men när jag kör förbi hennes hem ser jag att bilen är borta. I nästa stund är den där.. I nästa stund borta! Och jag förstår att nu är hon i gång på egen hand!

I går kom hon till trafikskolan- med en ask choklad. "Jag ville bara tacka för allt! Jag är i sommarstugan nästan varje helg. Och i bland kör jag å handlar. Och det är tack vare Dig!"

Och det värmer i hjältat när man får göra någon så glad, så fri och så oberoende. Mitt i sorgen har hon ett ljus! Deras gemensamma bil- som numera rullar regelbundet i stan. Och innuti sitteren stark kvinna med god självinsikt och med huvudet väl på skaft!